Nordligare breddgrader
Idag har jag rest hem till idyllen Mo. Resan hit har varit fylld med äventyr och tragik. Mest tragik egentligen. Vid närmare eftertanke så var det inte ett enda äventyr som tog vid under resans gång.
Efter att ha sovit stadiga 4h30 (DANGER - coincidence??) så gick larmet. 04.50. Kröp till duschen och grät lite för att sedan äta upp den sista brödskivan och salamin. Lyckades på något vis ta mig till Arlanda bra mycket tidigare än planerat, då det tydligen var extraturer så pass tidigt på morgonen. I VILKET FALL SOM HELST så gick allting bra ungefär fram till att jag skulle vänta vid gate:n. En dryg timma kvar till påstigning. I min värld innebar det en timma dålig sömn, och det var jag okej med. Det var dock inte alla småbarn som envisades med att existera.
Strategiskt så spridde de ut sig på sittplatserna så att man inte skulle få någon som helst ro någonstans alls. Sen började skrikandet, skrattandet, gråtandet. Från deras sida då, jag satt mest och höll käften samtidigt som jag mördade folk i mina dagdrömmar.
Lidandet fortsatte på flygplanet. Barnen ska ha en eloge för att de orkade hålla på i hela två timmar. Hade själv inte orkat fortsätta gasta efter 10 minuter. Hade nästan vågat satsa ett flak öl på att alla hade tagit sig igenom vasaloppet. Viljor och lungor av högsta rang, typ.
Eländet slutade inte där. Blev helt utan kaffe för att någon maskin var ur funktion. Lyssnade inte så noga när dom beklagade sig. "Tyvärr <något>". Hade redan gett upp efter första ordet. Hoppet lämnade mig mitt i luften mellan Umeå och Stockholm.
Eländet slutade inte där. Blev helt utan kaffe för att någon maskin var ur funktion. Lyssnade inte så noga när dom beklagade sig. "Tyvärr <något>". Hade redan gett upp efter första ordet. Hoppet lämnade mig mitt i luften mellan Umeå och Stockholm.
Efter att ha landat i Umeå for jag förbi min storasyster som bjöd på både kaffe och bröd. Väldigt uppskattat!
Nästa stopp var Team Sportia, där jag brände så pass mycket pengar på skidor, pjäxor, bindningar och stavar att jag inte har råd med julklappar nu. Men min familj kommer säkert att förstå...
Nog om 'et. Återkommer vid julafton kanske, om det är möjligt att åka skidor då. Kanske återkommer ändå, även om det inte skulle gå. Man får se.

Största pajasen i Mo, typ. Till och med värre än mig.