En kortvisit i helvetet
Har nu nästan återhämtat mig efter en tur till sjunde cirkeln i helvetet.
Som tidigare nämnt så var det tänkt att köra backträning med stavar idag. Frågade August (en skarp kille som är bra på att upptäcka misslyckade människor) om han hade tid att träna lite, vilket han hade. Sagt och gjort så drog vi ut mot en stadig backe han hade hittat från tidigare löprundor. 2km senare så stod vi nedanför backen. Fick en kort instruktion om vad som gällde (långa steg, använd armarna för fan osv).
Innan vi körde igång så sa var det sagt att vi skulle sikta på 8 pass. Var redan efter 3 beredd på att hänga mig på plats. Blev tillsagd att hålla tempo, ögonen i hans rygg hela tiden, vilket inte gick jättebra. Tittade ner i marken mest för att inte se hur långt det var kvar. 6 pass senare så mådde jag ungefär sämst i världen, tyckte att det fick vara nog med tortyren. Så då gick vi hemåt en bit, och joggade den sista kilometern. I vanliga fall så mår man ju bra efter träningen, men nu vet jag inte. Ohygglit skum känsla efteråt i alla fall. Ger den 6/10.
Kan redan nu konstatera att jag behöver kapa stavarna med 5-10cm för att få bättre kraft, men det får bli till nästa gång.
Väl hemma så käkade jag en banan, drack ett tjog glas vatten och tog världens längsta dusch (tur att ingen från W läser min blogg, RIP miljön). Drack även lättöl samtidigt som jag duschade för att återhämta mig till fullo, vilket en väldigt opålitlig källa rekommenderade.
Just nu siktar jag på att genomlida denna typ av självplågeri en gång i veckan. Förstår inte hur folk kan göra sånt här medvetet (är ju som tidigare nämnt TVUNGEN att ta mig dom där 9 milen). Samtidigt så finns det ju folk som tycker att <något fyndigt om skumma intressen och/eller fetischer> är gött, så det kanske inte är så konstigt trots allt.
I övrigt så glider livet framåt, men inte på någon räk- eller skagenmacka. Allt är alltså som det brukar!
XOXO alla läsare love you 4ever utan er är jag ingenting
EDIT: Var tydligen tänkt att vi skulle köra runt 10-12 pass innan vi körde igång, men min tröga och lata hjärna uppfattade inte det. Dålig som man är nöjde man sig med ungefär hälften. Nåväl!
Mormor och morfars hus i Nysele. Om man frågar snällt får man nog fira julafton med mig där!
