On the road again - igen!
Tjenixen!
Har tagit tag i springandet nu, för stunden i alla fall. Siktar på att hålla ett stadigt schema på 3 gånger i veckan åtminstone, vilket får anses duga för ett tag framöver. Det där med gymbögandet har jag däremot inte kommit till skott med ännu, Just nu är planen att efter DÖDSTENTORNA så kan man prova sig på det där med att lyfta skrot och se trendig ut samtidigt. Problemet blir det där med att se trendig ut då, såvida modet inte övergår till fulast vinner.
Har för stunden ingen duglig mössa till mina springpass, så i brist på annat har jag tagit en Mad Neck Tube Deluxe™ och använt den som ett pannband. Och jag ser helt jävla galen ut i mitt pseudopannband. Vilket inte är något större problem då jag ändå springer mitt i natten när ingen är ute, och om inte annat, vem bryr sig?
Jo, det ska jag allt berätta! Så sent som igårkväll var jag ute och kubbade. Hade precis tagit mig över den nästsista knölen på sträckan, och var ohyggligt trött, men samtidigt nöjd. Precis efter möter jag en kille som går med två tjejer. Precis när jag flåsar förbi dom fade:ar låten i mina hörlurar ut, och jag hör hur killen säger "han borde köpa en mössa".
Vanligtvis hade jag valt att hålla käften, men nu hade jag pustat mig fram dryga 7km, vilket ledde till att jag fnyste fram "ingen bryr sig". För stunden kände jag mig som ett geni, en sådan comeback! Nu såhär i efterhand känner jag mig skapligt efterbliven, vilket de lär ha antagit att jag var också, så som jag såg ut och betedde mig. Men så får det vara. Sådant är livet på vägen till Vasan.
Här får ni en till bild från Kebnekaise:
Lika säker på foten som en stenbock.
