Vägen till Vasan2015

Hej världen, 

 

första inlägget för i år. Inte speciellt alls. 

 

Har under jullovet fått höra från lite folk hemifrån att min blogg inte håller hög kvalité. Att alla inlägg mest består av klagomål, att jag är förkyld konstant och ursäkter till saker och ting. Jag vet inte riktigt vad folk förväntade sig när dom skrev in den väldigt enkla webadressen i webläsaren, för jag tänker ju själv att det är ju det enda jag gör här i livet ändå. Klagar och hittar på ursäkter om allt samtidigt som jag hostar och harklar. Så för att göra alla minus ett fåtal besvikna så kan jag meddela att det kommer fortsätta i samma mönster.

 

I samma veva ska jag tacka Izabell Grefberg, som flertalet gånger sagt hur mycket hon älskar mina inlägg här. Stort tack för det! Konstruktiv kritik är inget man vill få när man ändå inte kommer att bemöda sig att förbättra något. 

 

Nu efter nyår så har det väl ändå varit helt okej på träningsfronten. Har omedvetet utvecklat något nyårslöfte, trots att jag är den första i ledet att skrika till omvärlden att nyårslöften är för idioter. Ända sen jag tog mig tillbaka till Uppsala har jag haft som mål att inte kasta bort hela kvällen på att sitta och slösurfa och spela gitarr i några timmar, för det är ju långt ifrån produktivt. Vilket i sin tur har lett till att jag har börjat göra en massa kroppsövningar typ varje dag. Lite av det här är också tack vare August, som nu och då sagt vad jag borde göra för övningar och hur många. 

 

I övrigt så är det allt fler som har sagt att jag nog inte kommer att ta mig igenom loppet. Egentligen borde det här fungera som någon sorts motivationshöjare ("nu ska jag allt visa dom"), men än så länge har den inte infunnit sig. 

 

Var förresten och sprang för första gången på några veckor nu, och fick ännu en gång problem med benhinnorna. Börjar bli lite nojig över det hela, så jag ska nog ta och kolla upp 'et när jag har tid, ork och lust. Rundan i sig gick bra annars, en knapp mil i dugligt tempo (med tanke på DÖDSHALKAN som existerade). Jag hade tagit mig en bra bit till om det inte vore för rädslan att förstöra mina ben för mycket, så konditionen är ju inte i botten trots det lagom långa uppehållet. 

 

Just nu siktar jag på att inte behålla titeln som svagast i världen. Ska förhoppningsvis få lite hjälp av Det Gotländska Skägget™ med vallatips, skidteknik och andra relevanta saker inför vasaloppet inom en snar framtid. 

 

 Sekunden innan jag fnyser i min mullrande lugg. Bilden är tagen någonstans på vägen till Kebnekaise.